Saker jag hatar att göra med sjukdom i kroppen:

Att gå på fest å göra såhär innebär att genomlida många punkter.

1. Dricka kaffe/alkohol.
2. Äta snabbmat/tanken på att äta räkor.
3. Bruka någon form av nikotin.
4. Resa.
5.  Gå på fest!
6.  Få massage.
7. Sminka mig.
8.  Försöka bli pepp.
9. Promenera.
10. Köra bil.

Alltså allt som en bra helg innehåller, ungefär. I helgen ska jag till Stockholm – en resa som urartat redan innan jag rest. Ikväll missar jag en sommarfest på Stocketitt och vilar min onda, febriga kropp. Bli frisk, viskar jag till den.
Vi får se, säger den. Den minns antagligen alla gånger i tonåren jag tog 2 ipren och gick på fest och gick till skolan osv för jag var rädd att missa något.

Sedan skrattar vi hela vägen till jobbet.

Alla tidiga morgonar är ett krig mellan min hjärna och kroppen. När hjärnan lyckats lura ut kroppen i köket, så är man överens ett tag. Äter ostmacka, dricker kaffe, dricker juice. Nöjda.

Men sedan.

In för att klä på sig, och kroppen ser sängen. Börjar försöka lura hjärnan.
”Jag måste vila på maten lite, bara 5 minuter” börjar kroppen.
Hjärnan har varit med förr, tänker inte ge med sig.
”Men tänk logiskt, ska du vara trött resten av dagen för du vägrar vila nu?”
Säger kroppen igen.

Hjärnan kan inte göra mycket, känner benen gå mot sängen. Farväl komma i tid, farväl moral. Armarna stoppar om kroppen under täcket. Kroppen gör sig beredd för att somna nästan direkt.

Alarmet ringer igen
Kroppen blir förvirrad
Tar upp mobiltelefonen
”07:30 SOMNA FÖR FAN INTE OM”
Står det.

Kroppen blir så chockad att den kliver upp och klär på sig i ren panik.
Och hjärnan vinner igen.

Inget får mig att rodna som Strömsund.

Plats: Affären för sexleksaker/tatueringsstudion i Strömsund.
Bakgrund: SSU ska kampanja på kvällen, och dela ut b.la kondomer.

Jag, Björn och Niki står och tittar på en hylla full av olika sorters kondomer. Niki har redan, för privat bruk, köpt en självlysande kondom (!) och en med blåbärssmak (som hon senare under kvällen åt upp).  Det finns många, många olika sorter och vi står tysta och funderar. Till sist säger jag, i normal samtalston
- Men Björn, om vi köper 30 till ikväll och kollar hur det går? Vi kan ju alltid köpa fler om det behövs.

Tystnad.

Sedan hör jag Niki TJUTA av skratt. Hon skrattar så hon måste luta sig mot väggen. Björn tittar på mig i en sekund, tittar på Niki som står lutad mog väggen och nästan SKRIKER av skratt. Sedan vänder han sig om, samtidigt som han lägger av ett riktigt asgarv. Hon som tatueras  börjar skratta, tatueraren slutar tatuera och säger – Härligt med sånna frispråkiga kunder! och sedan skrattar hon med. ALLA i hela affären skrattar nu utom jag

Och för första gången på många år rodnar jag. Sedan känner jag skrattet bubbla upp, och det slutar med att jag måste sätta mig ner på golvet bredvid hyllan med kondomer, röd i ansiktet, för magen krampar för allt skratt. Only in Strömsund!

Im always pretty happy when I’m just kicking back with you

image

Sånt här man gör en fredagskväll i Sikås, utanför Hammerdal. Vi var på dans – och det var så jävla roligt. Stelheten när man står utanför och tänker att man vägrar gå in dit dansbandet spelar gick ganska snart över till ”VA Stänger dom snart?”
Det är något extra kul med att bli uppbjuden. Faktiskt. Det är något roligt med att få frågan – kommer du hit ofta? och man börjar skratta, men den som frågade är helt allvarlig så man får svara att nej det är första gången.

Och när klockan var 02.00 och vi gick genom Sikås och solen sken frågade vi oss – hur ska vi kunna åka tillbaka till stan? Gå på olearys igen? Man blir aldrig riktigt samma person igen, efter fyra dagar i Ström.

LIVING THE DREAM IN

JÄMTLANDS SAN FRANCISCO.

Vissa känslor och roliga händelser kan man förklara genom att skriva. Andra går bara inte. Vart ska man börja?  Imorgon bitti åker jag tillbaka till Ström i alla fall, bland annat för att gå på dans i Sikås som jag har velat göra så länge!


Här är Björn, på väg från vår stuga till fina Liss fantastiska studentmottagning med glutenfri tårta. Paketet han har i handen hade ledtråden ”Om det blir en regnig sommar är det tur att du skiner som en sol!”.

Nu åker jag hem!

Planen:

Vi sitter i bilen, coola.  Då tornar den upp sig,  Strömsunds-bron!
Jag – Björn, det är dags.
Han vet precis vad jag menar, han tar fram sin Iphone och sätter på ”Home” med Edward Sharpe. Hjärtat börjar slå fortare, det vet att det nästan är hemma nu. Vi glider över bron, har handen ut genom fönstret, vi skrattar. Solen skiner och när vi sträcker ut händerna genom rutan sådär gör folk kanske give me five med oss?? Det sista kom jag på nu, blev så exalterad över min egen tanke!

Sedan måste vi iofs vända direkt och köra över bron igen, för vi ska på dollarstore och köpa kondomer och bananer. Obs för att dela ut.  Men vi har ju tid – vi ska ju vara där i fyra dagar!

Sedan k

Tre månader sen idag.

Tralalla lilla molntuss, kom hit ska du få en puss!
Sa du
Det är växande molnighet, svarade jag och knöt skorna.
-Ring mig när du är full, sa du precis innan jag skulle gå.
Jag svarade inte, drog Poker face. 
Funderade, is it cruel or kind not to speak my mind?
Försökte,
- Eh, eh ( nothing else i can say)
Du tittade bara på mig, radion spelade Hjärtlös.
- Do you want the truth or something beautiful? Sa jag till slut.
- You must be out of your mind, svarade du, All you ever do is walk away!
Du lugnade ner dig, jag tog mina grejer.
- Vi kan väl vänta tills imorgon, sa du.
- Im not mad enough, svarade jag.

- Go ahed, sjung din jävla Ballad of a teenage queen. Imorgon ska jag lära mig.
- Vad, frågade jag. Anade vad som skulle komma.
- Att Skjuta ner ett moln, sa du.

Ridå.

Ska bära hatten på Nobelmiddagen.


Pappa skickade en bild, tagen innan fisket idag. Ser ni hatten? Den är gjord av skinn. Det är inte vem som helst som får bära den ska ni veta. Ser ni skjortan? Det är inte vem som helst som kan bära upp en sådan ska ni veta. Jag försökte lära ut nya fiske-tekniker, t.ex ”Hoppande insekten.” Man har då kort lina, och doppar kroken/blänket  upp och ner i vattnet, snabbt ska det gå! Fiskens rovdjurs-instinkt kommer då fram och den attackerar ”insekten”, och man får middag! De andra var lite tveksamma. Då var de mer positiva till ”Djungelns lag.” Den går ut på att man doppar lite av fiskespöt upp och ner i vattnet, då tror fisken det är en fågelnäbb som försöker ta insekten! (blänket.) Fisken vill ju inte vara sämre än en fågel, så den skyndar sig att attackera, och man får middag! Det som gör den tekniken så bra är att man även kan råka slå ihjäl en fisk som simmar vid ytan med spöet. Två i en!

Nobel-kommitén, ni kan maila mig på [email protected] ifall ni har några eventuella frågor. Jag kan säga redan nu att enda anledningen till att jag inte fick fisk idag beror på att det var röd dag och fiskarna vilade.

Behöver ingen kristallkula; idag kommer jag kliva upp ur sängen såhär:


Gold hair in the sunlight.

Idag var det sommar, och jag kunde äntligen ha den byxklänning jag hade Jämt i Australien! Fast, med Converse istället för sandaler och med strumpbyxor istället för solkräm på benen. Jag, Agnes och Stina tittade på filmen ”Påven Johanna”, en filmatisering av en fantastisk bok som handlar om hur katolska kyrkan har tystat ner att man hade en kvinnlig påve. (Johanna tog sin döde bror Johannes namn och identitet) Filmen är istället om hur hon tvingas välja mellan den stora kärleken – eller sitt kall, sitt arbete. Precis som Alla andra filmer med framgångsrika tjejer. Och åh så fantastiskt när hon kramar sin Stora Kärlek när han slår näven i bordet och förklarar för henne att han kommer ta med henne från Rom, oavsett om hon godkänner det eller inte! Hon faller i tårar! Kramar honom! Tur han är så stark när hon är förvirrad och inte vet vad hon vill. Fick spya i munnen. Man pratade inte alls om vad hon uträttade som påve, istället var det scener där hon tittar på en moder och dess barn och ser ut att tänka – Åh ifall jag valt det livet istället!

Boken om Påven Johanna får fyra solar.
Filmen får en halv sol.
Och den får den för att det var mycket svärd i den.

Tur jag har sådan självdistans!


Jag och Agnissimo (gullungen på bilden här uppe) skulle kolla på film, men ingen vet hur man laddar ner den. Imorgon ska vi se en film om Påven Johanna istället. Ni kanske inte visste det men jag blir ju besatt av kända kvinnor.
1. Sylvia Plath.
2. Marie Antoinette.
3. Eva Peron.
4. Nu misstänker jag; Påven Johanna.
Som var påve, men plötsligt födde ett barn. Hon var kvinna.
Katolska kyrkan säger det är en myt, och hänvisar till sig själv som faktakälla och avfärdar ALL annan fakta. Sånt här får mig att vilja göra egna flygblad och ställa mig på ett torg och skrika : SKÅDA LJUSET, TY HÄR KOMMA SANNINGEN!

Kollade igenom min Facebook-sida och insåg att jag, precis som resten av internet, uppdaterar med 90% humble brags.  ”Bakade en tårta åt min bror! Vad den föreställer? Jadu..” osv osv.

Alltså – i och för sig är kanske hela detta blogginlägg ett humble brag?  Eller? Jag bloggar ju om hur tokigt och galet att jag uppdaterar min facebook sådär. Genom att göra det verkar jag skön och medveten? Eller?

M i n d f u c k

Nattens dröm:

Jag och några andra hade blivit headhuntade av en man för att lösa ett historiskt mysterium. Vi delades in i tre grupper, den första skulle ringa runt till folk, den andra gruppen minns jag ej. Jag och två andra i grupp tre fick en bok var.
Mannen sa – Leta efter det som gör kyrkan vacker, och kom ihåg att ljuset finns där det är som mörkast.
Vi blev ganska besvikna, men satte oss med varsin bok, och räknade alla ornament vi kunde se på bilder av kyrkan.
Efter ett tag blev jag förvirrad och frågade
- kan det inte vara så att han ville att vi skulle räkna ljusstakar? Det finns ganska många och de står alltid i rum där fönstren är små.
Vi funderade, men fortsatte läsa, när plötsligt  den andra tjejen i min grupp skrek till!
Vi tittade upp och upptäckte att vi VAR i kyrkan som mysteriet handlade om. Bara det att den inte riktigt var en kyrka, mer ett slott.

Sen minns jag att vi gick omkring i den där, och fortsatte räkna utsmyckningar och ljusstakar. Men det var läskigt, det var det. Vi skulle laga mat i ett rum, och jag behövde gå på toaletten.
Andra tjejen – fortsatt framåt och gå på toaletterna där, för om någon går bakom oss kommer dom ta dig först, men du kommer hinna höra vad som händer ifall du är framför. Det lät logiskt.

Gick mot toaletterna, genom ett becksvart stenrum. Men plötsligt förstod jag vad det var min lärare menat. Jag gick till ett hörn, och drog ut en tegelsten som mycket riktigt var lös. Där inne låg en trälåda med små, små dockor. Dockor som föreställde oss.
Där fanns också tändstickor.

Jag tog med mig allt och skyndade vidare, tills jag såg toalettdörren. Jag öppnade den
och en man stod där som STIRRADE tillbaka och hånlog. Han hade väntat på mig.
VAKNADE SEN.

Happy up here!


Uppvaktade bror min i helgen! Tårta först och paket lite senare. I present fick han bland annat en porslinsbok man fyller med sprit, guldmedaljer i skidåkning (ingen vet ju att de var från 1979 när de hänger på prisväggen!), piller som gör man kan flyga och en munspray som gör att man förstår sin mamma. Ja ni hör ju, det är ju som om jag vore Harry Potter!

På tal om att vara magisk har jag planerat sommaren lite mer nu. Allt från grillkvällar till gotland till stockholm till förhoppningsvis Way out west till vinhäng och båtåkande. Och på tal om att vara magisk skriver jag detta från Macbook Pro.

Nu ska jag skriva klart min Ö-novell som jag ska posta! Kanske postar jag en ansökan till bonde söker fru också, man vet aldrig vad som händer en måndag.

ÖP – är detta en ledarsida eller en arikel?

Satte kaffet i halsen imorse. Östersundsposten har idag ett obehagligt reportage om arbetslösheten bland unga med skyll dig själv-tema och något man skulle kunna tro snarare är en politisk ledare än ett oberoende reportage.

Rubriken ”Det går att få jobb – men det gäller att anstränga sig” sätter ribban, och fortsätter med ”Att vara ung och ordna jobb är inte så lätt alla gånger, men det går om man vill!” Man får sedan följa tre unga personer med arbete. Tre goda exempel på att det visst går, om man vill. Om dessa tre personer, som jag inte tvivlar på är duktiga, kan man läsa att en person hade sex jobb samtidigt och säger att man ska vara beredd på att starta lågt, en annan ger tipset ”Visa att du vill jobba”. Man kan alltid hitta bra exempel. Solskenshistorier. Men här gör man det med en vinkel som ger en bitter eftersmak;

det finns jobb om du vill och anstränger dig.
Alltså; De som inte har jobb anstränger sig alltså inte tillräckligt helt enkelt.

Man har dock en faktaruta

”Snabbt växande arbetslöshet
Var tredje person (33 procent) mellan 19 och 24 år som är född utomlands saknar jobb. För tre år sedan var det var unge­fär var femte (22 procent).

Bland svenskfödda stiger andelen arbetslösa inte lika snabbt: 2008 var 15 procent arbetslösa mot 21 procent i fjol”

Att man som seriös tidning både konstaterar att arbetslösheten är väldigt hög, speciellt bland unga och utlandsfödda, för att sedan hävda att
- Men det går om man vill tillräckligt! Är pinsam läsning.

Här är en länk till artikeln

Mitt liv som porr, eh, Påll-stjärna


Coolt att posera i bilen, blir så NATURLIGT. Man ser ju att Victor ba råkat ta ett kort på mig liksom, när jag sitter och ler och råkar hålla i blomman och chokladen jag fått. Var och pratade för socialdemokrater i Bräcke idag – och det var så himla roligt!!  Fick en fin ros och choklad också. När jag kom hem och visade rosen sa mamma att jag var som en riktig ”Pol-stjärna”, hon uttalade det dock ”Påll-stjärna” Säg det högt för er själva. Påll-stjärna.
Jag började skratta.

Hon – Ja men du får blommor och choklad och så, en PÅLL-stjärna, istället för pop-stjärna så håller du ju med med Pållitik!

Jag skrattade inte åt begreppet, även fast det var roligt,  utan att det lät som mamma tyckte jag var en riktig ”Porrstjärna”. Kanske det jag borde satsat på i och för sig, ifall det var choklad och blommor som var målet.

Tack för tipset mamma!

Maskrosbarn

OBS att sitta och klistra in små bilder av sitt eget ansikte i paint är helt normalt.

Hemma hos mig, efter massa sushi brölar jag ut låten som gått på repeat i huvudet mitt hela dagen. Victor påpekar att han redan har sagt vad han tycker om musiken jag lyssnar på, att inga balanserade människor lyssnar på sådan musik. Jag byter därför låt på CD-spelaren i min hjärna.
- REALEAAAAAAASE MEE sjunger jag, blundar och tänker jag är en maskros som växer upp genom asfalten, som i reklamen på tv.
Hör ett mummel från soffhörnet, jag slutar sjunga och ber honom upprepa.
- Jag sa att jag inte är säker på vi borde göra det, säger Victor.

Notering: När man funderar på att klippa sig är alltid alla killar emot och alla tjejer för. Kan ni fundera på!

Gladast är nog räven

Sorry jag inte uppdaterat. Har sprungit idag. Blev ett med skogen. Naturen. Kände jordens puls bli ett med min. Förstod hur allt hänger ihop.

Närå. Sprang iofs – men det var så djävulskt jobbigt. Kompenserade med öl på Gamla Teatern sen. Minglade, skrattade på rätt ställen, drog bara några opassande skämt, nickade allvarligt och sa att Detta är en fantastisk kväll (vilket det var).

Men efter några timmar gick jag hem, släppte ut håret och åt Spagetti och Köttfärssås framför ”Miss Secret Agent” och var lika nöjd över det.

Kung fu fighting mot min dörr.


Bakisdag i nattlinnet Victor skrattade åt. Igår mötte vi även några galningar, som beslutade sig för att springa efter oss och  sparka sönder porten till min trappuppgång. Så – hur hemsk er bakisångest än är idag vet ni att några (okända) killar antagligen har det värre idag!

Carin Jämtin och ljuset i tunneln.

image

Tog en dag på rivieran idag – Sundsvall. Fina Karolina och Niklas tog hand om mig.

På tåget tillbaka laddade jag hem en App till mobilen som ska få en att somna, genom att man får lyssna på vågor, regn, blixtar och fladdermöss samtidigt. Jag förstår tanken med att man ska lyssna på saker från naturen och därför bli avslappnad. Hitta ens inre. Men, om man ligger på en strand när det regnar, och blixtrar, och det är massa fladdermöss ovanför en så är det inte sova jag skulle vilja göra. Naturligt = inte alltid bra.

Tips till App-skaparna, här kommer förslag på uppföljare
:
- Naturliga Behov, 300 äkta ljud från toaletten.
- Det sista skriket, direktsänt från slakthuset.
- Den sista sömnen, 800 älgars sista suckar.
- Ljuset i tunneln
, ett påkört rådjurs förmultning.
- Den enes bröd, den andres död; en insiderhistoria.
Likmaskarnas smaskande från ovanståendes rådjurs förmultning.
- Sakta men säkert, polarisen smälter i direktsändning.

It´s his choice. Han valde burgare.

image
Bakade blåbärsbakelser till Victor. Synd att hans mage redan var full med hamburgare och vin, så jag fick äta dom ensamma. Imorgon ska jag till Sundsvall i gryningen och kampanja, så medan mina vänner ska dricka vin och spela fotboll i solen ska jag sitta och skriva istället.

Lyssnade på Siw Malmkvist, ända tills Victor påpekade att bara människor i obalans lyssnar på så hurtig musik. Jag svarade med att knäppa med fingrarna, knyta förklädet och sjunga – Den som glad är, glädjer andra! Dumt att låta små bekymmer, få dig till att ända ditt humör! Säg vem tycker väl om en pessimist? Det känns som varje dag nu mig ger allt mer och meer för DELAD GLÄDJE ÄR DUBBEL GLÄDJE!!

Han ska gå nu. Undrar varför.

Är lika smarta som snygga.

Kurshelg i Pilgrimstad, med SSU:are som sitter i klubbstyrelser. Helgen var så bra att när jag kom hem söndag kring 15 tog jag ett bad, och gick och la mig och sov. Sedan sov jag i princip till 13.00 nästa dag.

Packa inte ens väskan, dra bara.

Fortsättning på listan
KILLAR DU SKA UNDVIKA.

11. Killar som är för dödsstraff.
12. Killar som tycker att skämt om att tjejer inte kan köra bil är höjden av humor. Samtidigt har han 3 fortkörningböter själv.
13. Killar som säger ”Gud, du är verkligen lik min lillasyster, det har jag tyckt sedan första gången jag bjöd ut dig!”
14. Killar som köper gosedjur och underkläder till dig på Alla hjärtans-dag.
15. Killar som inte tycker du behöver plugga den där kursen du vill, eller ta det fdär nya jobbet, eftersom det är så trevligt att du alltid kan umgås med honom när han kan.

I Alla hjärtans dags-present tillbaka får du en ask där jag ger tillbaka din lägenhetsnyckel. Hejdå!

Åt helvete med himlen

Idag såg jag och Josefin min f.d stalker på stan. 3 gånger. Josefin pekade och skrek
- Där är din stalker!
För själv så kände jag inte igen honom. Stackarn.

Tyst, töntig eller gnällig? Nej, arg.

Ifall man är ett gäng med tjejer och killar, och alla tjejer börjar prata om något som alla tjejer i rummet visar sig  vara intresserade av, t.ex Jane Austen, Utsvängda jeans/stuprör eller hur man lockar håret på bästa sätt så tar det oftast ca 30 sekunder innan en tjej vänder sig till  killarna och säger - haha spännande samtalsämne va? Eller
- men vi kanske ska prata om något annat? Eller så börjar man flamsa sig, fåna sig, säga - haha gud vad typiskt tjejer att prata om.

Ifall man är ett gäng med tjejer och killar, och alla killar börjar prata om något som alla killar i rummet är intresserade av, t.ex en skiva alla killar lyssnat på, hur man bygger feta  muskler på bästa sätt, eller HOCKEY tystnar alla tjejer och killarna pratar och pratar och pratar och pratar och ingen öppning finns.
Ingen kille säger någonsin – Haha men gud vad typiskt oss killar att prata om hockey, vi kanske ska prata om något alla är intresserade av?

Och om man som tjej försöker byta samtalsämne eller efter 20 min säga – kan vi prata om något som alla kan prata om? Blir man den tråkiga tjejen eller den som avbryter. Killarna undrar varför man ska prata om något annat, vi har ju så trevligt?

Allt blir på killarnas spelregler. Tjejerna fastnar i en fälla där man antingen blir tyst, tråkig eller gnällig. Ska tilläggas att det är lika störande är att tjejer inte kan tillåta sig själv att vara i fokus och skita i att killarna är tysta och inte delaktiga i 30 sekunder. Killar brukar annars vara ganska bra på att bryta in, säga ”Ja allså guuud vad tyra banks är coool amen Guud” på ett tjejigt ironiskt sätt. Sedan skrattar alla. Gud vad fjantiga (vi) tjejerna är.

Så flyttas bollen över till killarna. Igen.

Obs, jag vet att jag generaliserade mycket om samtalsämnen. Är exempel.

Feberdrömmar och hånleenden.

image

Karlsundsvägen, 5 år sedan.
Mitt i feber-peaken hörde mamma och pappa mig prata i vardagsrummet. Jag var arg, skrek på någon. De kom in och frågade vad jag höll på med, om jag ville ha något, om allt var bra. Det var det inte, tårarna sprutade och jag pekade på min hund Fanny.
- Hon går omkring och hånler! Skrek jag.
- Men Linnea.. Sa mamma och satte sig på soffkanten. Tittade kanske lite på fanny för att försäkra sig om att jag inte hade rätt.
- Hon sa att hon skulle göra såhär, att när ni kom in skulle hon sluta prata så ni skulle tro det var febern! och nu HÅNLER hon!

En värktablett senare blev jag normal. Kunde skilja på mardrömmar och verklighet igen.  Men när man ser henne ur den här synvinkeln, vilket jag gör varje morgon när hon lägger sig på min mage,  undrar jag ibland om jag kanske hade rätt den där feber-dagen för 5 år sedan, ändå.

image

Ber om ursäkt för sömnpratet

image
Nyköpt, större säng och ögonblicket jag väntat på hela dagen. Nybadad står jag bredvid med mobiltelefonen och ska göra en ”rolig” film om premiären, första gången jag lägger mig i sängen.

Jag börjar, säger högt ”PREMIÄÄÄR” och riktar kameran mot mitt ansikte, Maggios musik hörs i bakgrunden och jag filmar den bäddade sängen, vars överkast SLITS av och jag hoppar ner och pratar med kameran. Avslutar med att göra nöjda ljud.

Trycker på stopp, bläddrar fram i telefonen för att kolla på MÄSTERVERKET.
Och inser att jag bara tagit ett fotografi, inte filmat.
En sekund överväger jag att resa mig igen, bädda sängen, ställa mig vid kanten och
igen skrika ”PREMIÄÄÄR” och dra av överkastet. Låtsas som ingenting. Ingen hade vetat.

Men det är något sorgligt över det, så jag ligger kvar.
Ska bekanta mig med sängen. Klämma lite. Viska att ”du är nästan för stor” och be om ursäkt för att jag pratar i sömnen och rör mig och snor täcket.

1 MAJ!

Rättning, hade lånat bild av ÖP. Här är en efen version av första maj igår!

Var först och talade i Krokom. Fantastiskt roligt, jättemycket folk, bra stämning, Veronica från SSU pratade och var grym! Åkte sen till Östersund där min högsta önskan gick i uppfyllelse. Megafonen. Denna gyllene megafon. Äntligen fick jag skrika, hoppa upp på bänkar för att skrika, hoppa upp på stenar för att skrika.

Efteråt.

Jag – det gick ganska bra va?
Kompis - Jaa det gjorde det.. Men alltså.. Var det något som slog till? För dina ögon lös på ett ganska obehagligt sätt när du hoppade upp på den där bänken och började skrika..
Jag - Mmm.. Alltså.. Jag fick ju någon slags kick..
Kompis - Det var lite läskigt..

Rosa Parks sa aldrig de ska va lätt

Skriver mitt 1 maj-tal. Blir så ARG att min hund blir rädd.

Har förstått att andra sitter å fnular, mys-skriver sina tal. Dricker lite te och har en fin stund. Känner en värme inombords.
Inte jag. Herregud nej…

Jag lyssnar på hög arg musik och testar formuleringar på ett sätt som gör att grannarna antagligen tror jag ska tala för 50.000 människor.
Ställer mig på sängen, pekar med hela handen, överröstar musiken, spänner ögonen i Fanny och säger t.ex – VÅRT UPPDRAG ÄR INTE ATT RECENSERA ANDRA PARTIER! Allt som saknas är ett HAAALLELULJAH, tänker ni säkert. Men ibland blir jag så exalterad att jag säger det med.

Misstänker jag kommer komma till Krokom, där jag ska tala, och säga
- VART (halleluljaaaah) FINNS DET KAFFE?

Vill ni bli glad, och är less på Maggio, kan ni lyssna på Säkert – Riot. Den blir man pepp och glad av.


Detta inlägg tillägnas alla haters därute i cyberrymden som tycker jag är galen och sossig.

Jag är vad jag säger

Varje morgon är jag med i olika TV-program. Om jag ätit dålig frukost är det ”Du är vad du äter.” Om jag har en upptagen dag med är det en dokumentär om Udda arbeten. Ibland sjunger jag, då är det IDOL (ni vet där man får lära känna deltagarna bättre, typ Linnea sjunger jämt.)

Allt detta utspelar sig i bilen, på väg mellan möten eller till jobbet.

För ett tag sen smsade en kompis jag inte träffat på ganska länge och frågade vad jag ville imorse egentligen.
Jag förstod ingenting, trodde ett tag att jag råkat ringa i sömnen. Men ser att jag ringt kring 09.00.
Sa att jag antagligen råkat ringa upp henne i från ficken eller liknande.
Svaret var ”Haha jag vet inte vem du pratade med, men du sa typ att du tycker snus är gött ibland, att du dricker massa kaffe och nått om vegeterian och sen massa jag inte hörde”

Hon har alltså fått en radioversion av ”Du är vad du äter – med Linnea Swedenmark”.

Snyggt liv

Fick mail från en som tycker jag verkar leva ett snyggt liv. Påsken har varit snygg för att Victor Svedberg har följt med och fotograferat allt. Jag hade kunnat skriva här
”Påskfest, kyrkobesök, grillning, hest hos mig, släktmiddag, milskshakes, sol&glass-häng och fina människor.” Och det hade varit helt sant, det är ju så påsken sett ut. Men man väljer ju vilka bilder man lägger ut. Väljer inte bilden på söndagen, när folk sov på soffan och golvet var ett hav av ölburkar.

Men jag har något roligare att berätta. Första dagen på jobbet efter långhelgen idag. Det jobbar en snygg kille här i huset (vet inte vad han jobbar m, men brukar se honom.)

Idag kom han och bar på papper, så jag stannade och höll upp dörren. Han tackade. Jag skulle säga ”Varsågod” men ändrade mig mitt i till ”ingen fara”.

Men det blev istället ”Var eh fara ”. Kortslutning.

Jag står alltså och ler och säger ”Vare Fara” Han slutar le. Tittar på mitt silverkors jag har kring halsen. Går vidare, snabbt.  Tänkte att imorgon ska jag lämna en flaska heligt vatten i fikarummet, märkt ”Kristna galningen” så han vet det är mitt.